sandra jylhä

Ja jag ska straxt försöka sova, känner att jag nehöver skriva ner några rader först igen..

Det är redan Maj månad igen.
Maj förra året va en av dom bättre och den sämsta och mest hemska jag varit med om.

Jag va uppe i järvsö över påsk har jag ett minne av sen åkte jag upp igen när danne fyllde år.. sen kom bl.a danne thomas och martin ner till nyköping.. Tänk för ett år sedan bodde jag fortfarande i nyköping och hade ett lagom stabilt förhållande:P underbara tid! då emelie jordahl och jag som vi brukar minnas tillbaka nu.. Vi va båda mestadels arbetslösa, båda tikar till våra underbara voffar som vi promenerade tillsammans med under dagarna, mest bara chillade:) sen mma träningarna – spec de berömda onsdagarna då vi körde hård träning och efter det krogen, väldigt många gånger.. väldigt hårda torsdagar däremot, då va man glad att man va arbetslös däremot. Haha!

Sen kom den där söndagen från helvetet!
Då hela mitt liv vändes upp och ner, nej typ vändes om är ett för milt ord.. jag vet inte men typ spolades ner, ända ner i avgrunden… Ingenting vart sig likt!
Jag fick ta över min brors företag.
Min mamma vände sig emot mig vilket hon fortfarande inte har vänt om ifrån, vi pratar inte ens med varandra… Hon har sårat mig mer än vad 10personer kan försöka med tillsammans, men det har jag gått vidare ifrån. Min pappa och jag står starkt tillsammans. Vi har försökt med allt men mamma är envis och vi har gett upp, tyvärr (jag har en känsla av att jag har det i alla fall) :(
Jag har flyttat, till västerljung.. halvt till vagnhärad, tillbaka till västerljung fast inte tillbaka till längan då dock, och så lite halvt till vagnhörad igen och sen bestämde jag mig för att flytta till södertälje som jag alltid har hatat=P (saknar poolen som jag hade i vljung!!)
Jag sa upp mig från ica(typ det bästa jag någonsin gjort), Jag började jobba på växthuset i nyköping, gled runt i vattenbilen hela sommaren och vattnade blommor i nyköping… Sen fick jag börja jobba åt johan på BST och jag älskar det!

Vad har hänt mer? hmm, jo massvis!

Jag har gråtit floder över min brors död, men jag har nog lett mig mest genom dessa tuffa snart 12 månader ändå.
Jag har blivit en ny människa, kanske både gott och ont.. jag tar ingen deep shit nuförtiden, never! Jag lever för stunden som jag brukar säga, man vet aldrig vad som komma skall… Ibland känner jag panik för jag vill leva hela min framtid varje dag.. Varje stund.

Jag saknar min hund så otroligt mycket, han dög liksom och jag dög för honom.. Bara känna värmen av någon som älskar en och en ömsesidighet som inte går att beskriva.
(tänk att jag har kunnat hålla tillbaka tårarna hela detta inlägg, men nu kom dom tack vare Niila:P)
Men jag kan ju säga såhär att en trygg arm runt en skulle vara rätt fint just nu.

xo