sandra jylhä

Jag hade tydligen missat läsa 30maj inlägget..

Tankar snurrar inte i huvudet nu kan jag ju säga. För jag vet vad som hänt, jag har förstått och accepterat förkommer inte tillbaka, ne han kommer inte krama om mig så jag känner det igen.
Ja jag vill känna den enorma trygghet och värme jag kände i jontes armar den kvällen. Helt oslagbar. Men det kanske också bara är ett förvirrande minne av den kvällen?
Jag minns iaf hur jag itne ens klarade av att stå när jag sagt orden som har varit dom värsta och hårdaste i mitt liv (Han är död).

Jag brukar gråta rätt sällan tror jag.. Jag är mest förtvivlad när jag gråter, sen går det över..kanske.
Att aldrig få röra eller att bara få höra brorsans röst förrutom på videoklipp..
längesedan.. Tobias När jag är ledsen i bilen så brukar jag hålla min högerhand på passagerarsätets kant och låtsas som att det är tobias knä jag kramar om.. Konstigt? jag tycker det verkar konstigt nu när jag skriver det, men det är ingenting jag någonsin kommer sluta med. Men tänk att bara få känna värmen igen?

Och där kommer även Niila (hund) in i bilden.. Hans värme hade jag tills i somras då jag bestämde mig för att ge bort honom efter många om och men..
Tanken jag hade var att varför ska jag förlora min bror och sedan svika min bästa vän som jag haft i 4år? Men sen insåg jag att det blev mer och mer jobb och jag ville niilas bästa.. och han har det bra nu och jag får träffa honom när jag vill.

Nu vart det blackout.
xo